Sedan flera år tillbaka har jag haft ett speciellt intresse för John Irvings böcker. Sonja känner förstås till det, och i höstas fick jag Garp och hans värld av henne till födelsedagspresent (eller kanske det var farsdagsgåva när allt kommer omkring, de två brukar flyta lite ihop för mig eftersom det är bara några dagar emellan dem).

Alla som någon gång har läst någonting av John Irving känner till att hans böcker brukar ha fullkomligt absurda intriger och karaktärsgallerier. Garp och hans värld är inget undantag. Här förekommer bland andra absurditeter cirkusbjörnar som tränar cykling i korridorerna på ett pensionat, Underst Hummern och en amerikansk fotbollspelare som genomgått en könsbytesoperation. Speciellt intressant i sammanhanget är att huvudpersonen, T.S. Garp, är författare och också i övrigt verkar ha mycket gemensamt med sin skapare. Garp är intresserad av brottning, precis som Irving själv. Garp påbörjar sin författarkarriär i Wien, där också Irving själv studerat. Om likheterna tar slut där vet jag inte. Gör de inte det innebär det att Irving troligen har ett mycket komplicerat familjeliv – under sitt liv, som läsaren får följa med från början till slut, råkar Garp nämligen ut för både det ena och det andra.

Irving har själv karaktäriserat Garp och hans värld som en såpopera, och man måste väl i viss mån vara beredd att hålla med honom. Boken är definitivt inte någon stor litteratur men är definitivt välskriven, underhållande och fängslande. Riktigt läsvärd, med andra ord.