Idag klockan 11.08 föddes mitt och Sonjas andra barn, Matts Artur Andreas Djupsjöbacka. Han vägde 4030 gram och var 53 cm lång vid födseln.

Förlossningen gick snabbt, åtminstone enligt min referensram som baserar sig på erfarenheten från förra gången. Såväl den nyfödda som mamman och resten av familjen mår riktigt bra, även om vi av förklarliga skäl är rätt trötta.

Precis som när Harald kom till världen började händelseförloppet på morgonnatten. Circa klockan halv fyra gick vattnet och de första värkarna satte igång ungefär samtidigt. Vi tog det lugnt, jag fortsatte sova och Sonja läste tidningen och lät värkarna ha sin gång. När Harald vaknade gjorde jag honom i ordning för dagis, och hans gudföräldrar Kalle och Patricia skjutsade dit honom. Sedan åkte vi in till ÅUCS, dit vi kom ca. åttatiden.

Sonja valde duschen som smärtlindring, vilket visade sig vara ett bra alternativ. Efter rätt många sammandragningar i duschen blev det i alla fall tid att övergå till andra metoder. Lokalbedövningen som barnmorskan föreslog visade sig vara en mycket bra smärtlindring. Den gjorde smärtan uthärdlig utan att helt bedöva kroppen, och Sonja kunde därför fortsätta att aktivt föda hela tiden. En epiduralbedövning hade gjort processen längre och svårare att kontrollera.

Efter ett i mitt tycke mycket kort krystningsskede kom sedan Artur ut. Var det klart redan? Klockan var ju bara lite över elva? Men så var det. Jag klippte av navelsträngen och sedan fick Artur ligga på mamma Sonjas mage och vila ut efter den enorma strapatsen.

Så här i efterskott känns det som om Artur inte skulle ha gjort annat än ätit under sina första två timmar, men det kan inte stämma helt för jag hann nog bada honom i något skede. Efter ett par timmar flyttades Sonja och Artur till avdelning 311, och jag gick ut och åt lunch.

Ungefär så gick det till när Matts Artur Andreas kom till världen.