För nästan ett och ett halvt år sedan gjorde familjen en semesterresa till Danmark. Vi bilade ner genom Sverige, över Öresund och vidare genom Danmark till Legoland. Det blev en mycket lyckad resa på många sätt, men resan kom också att bli svanesången för vår blå Kangoo.

Vår första tanke när vi insåg att bilen inte skulle gå att rädda var naturligtvis att köpa en ny. Men efter att ha tänkt lite mer på saken började vi lockas av tanken på att pröva på ett liv utan bil. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att göra ett försök. Vi sålde det som var kvar av bilen, köpte ett energisnålt kylskåp för pengarna och började förbereda oss på allt som det bilfria livet kunde tänkas föra med sig.

Man måste ju nog erkänna att det finns rätt många situationer där en bil skulle kännas välkommen. Körande till fotbollsträningar och -matcher, storhandlande och liknande är betydligt mer komplicerat nu än tidigare. Å andra sidan bor vi i landets tätast befolkade del, med all service på rätt nära håll och en förhållandevis väl utvecklad kollektivtrafik. Egentligen är en bil inget måste för oss, den skulle bara underlätta vardagen – ibland.

När det kommer till kritan tycker jag trots allt att de positiva sidorna av det bilfria livet överväger. Vi sparar hundratals euro varje månad på att inte behöva amortera billån, betala försäkringar och tanka dyr bensin. Vi slipper bli irriterade över att inte hitta parkeringsplatser. Och då när det blir riktigt omöjligt att klara sig utan bil kan vi till all lycka låna av släkt eller vänner.

Det viktigaste av allt är ändå att vi slipper ha dåligt samvete över nedsmutsning, koldioxidutsläpp, trängsel på vägarna och allt annat som privatbilismen för med sig. Jag hoppas att vi klarar oss länge till utan egen bil. Och om/när vi köper en skall det vara en elbil eller åtminstone hybrid!

Det här inlägget har kommit till som en del av kampanjen Blog Action Day ’09, som den här gången har den globala uppvärmningen som tema.