Idag vid tvåtiden kom Harald till mig och sa att han har ont i örat. Jag frågade hur det känns varpå han svarade “nå, det känns som att jag har en dinosaurioklo i örat”! Ett par timmar senare började dinosaurieklon irritera så pass mycket att den framkammalade tårar. Vi ringde jouren och fick komma och visa örat. Det visade sig att dinosaurieklon var öroninflammation. Liten gullig Harald somnade sött i sängen kl halv sju efter värkmedicin och antibiotika. Hoppas klon är borta imorgon!