Jag vet inte om det berodde på de höga förväntningarna, lagens trötthet eller rädsla för att förlora, men matchen blev inte riktigt den gastkramande upplevelse som jag hade tänkt mig. Fram till i går kväll hade jag inga som helst tvivel på att Tyskland kunde klara av Spanien. Men efter de första tio minuterna såg man redan vartåt det barkade. Tyskarna hade stora svårigheter att ens komma över halva planen, för att inte tala om området framför Spaniens mål. Spaniens mittfält med Xavi och Iniesta knockade fullständigt Tysklands dito. Schweinsteiger som varit verkligt vass offensivt under tyskarnas tidigare matcher var tvungen att försöka hålla koll på Sergio Ramos och kunde inte göra mycket i anfallsväg. Klose såg mycket ensam ut, medan Villa hade starkt stöd av de sina.

Det är väl snarast ironiskt att Spanien gjorde matchens enda mål på en ”tysk” situation. Efter Spaniens första långa hörna nickade Carles Pyuol in bollen med en otagbar fullträff. Tyskland försökte och försökte, men åstadkom sist och slutligen ganska lite vid Casillas mål. En helt rättvis seger för Spanien.

Nu väntar turneringens två sista matcher. Mitt ”experttips” är att Tyskland slår Uruguay i bronsmatchen. Trots sydamerikanernas stora hunger efter framgång kommer Nationalelf att vara för svåra att slå. När det gäller finalen är det lite svårare. Både Holland och Spanien har hela tiden blivit bättre under turneringen. Efter gårdagens spanska uppvisning misstänker jag ändå att spanjorerna lyckas ta hem pokalen. Vi får se ur det går. Allt är bäddat för ett spännande veckoslut!

Därefter blev det utdelning av kämpapriser, diplom och medaljer.

Harald hämtar sitt kämpapris

Den ivriga juniorhejaklacken fick en hedersuppgift i att dela ut diplom och medaljer åt båda HIFK-lagen.

Artur och Leia delar ut diplom och medaljer

Vi hade riktigt roligt och hela familjen njöt av fotbollssemestern för fulla muggar.

Fotbollsfans

Ricke sparkar hårt

Harald avfyrar ett skott

Dagen bjöd även på annan underhållning. Laget följde med VM-matchen mellan Argentina och Tyskland, och därefter hade vi picknick och match mellan föräldrarna och barnen.

VM-match

Den andra dagen började inte lika trevligt som den första. HIFK/White mötte ett av VPS lag, och orkade inte riktigt hålla jämna steg med dem trots en pigg och jämn inledning. Slutresultatet blev turneringens största förlust, 1-6.

Harald som kapten

I en tajt närkampssituation fick Harald bollen i magen och fick gå vila en stund vid sidan av spelplanen.

Harald skadad

Det mest minnesvärda från matchen var nog ändå domaren, som verkligen var sin uppgift mogen. Han förklarade alltid för spelarna varför han blåst av spelet, såg till att de var hövliga med varandra och knöt till och skosnören då det behövdes.

Full service

I dagens andra match spelade HIFK/White mot ett annat av VPS lag. Det var en betydligt jämnare drabbning, som efter många nära-ögat-situationer slutade 0-0. Harald spelade som vanligt mittback, och stoppade flera gånger motståndarnas anfall med sina lyckade glidtacklingar.

Harald glidtacklar

Speciellt är ju att så många sydamerikanska lag tagit sig så här långt. Brasilien och Argentina kunde man väl räkna med, men Uruguay och Paraguay är inte alls lika självklara kvartsfinallag.

Både Holland och Brasilien har gått från klarhet till klarhet så här långt. För 10–15 år sedan hade man kunnat räkna med anfallsglad fotboll när de här två möts, men lagen som i tiden spelade totalfotboll och sambafotboll är betydligt mer defensivt inriktade under van Marwijk och Dunga. Troligen får vi se en hel del bollande på mittfältet.

Trots att Ghana spelat hyfsat så här långt i turneringen har jag svårt att tro att laget klarar av att slå Uruguay. Forlán och Suárez har varit riktigt farliga, så Kingson i Ghanas mål får tänja på sig ordentligt när skotten börjar hagla.

Argentina och Tyskland möttes i kvartsfinalskedet också i senaste VM. Då tog tyskarna hem segern med minsta möjliga marginal, nämligen på straffar. Maradona har på samma sätt som Mourinho lyckats ta all uppmärksamhet och press på sig själv och på så sätt fått laget att spela avslappnat. Alltid välorganiserade Tyskland brukar gå långt, men undrar om inte Argentina drar det längre strået den här gången.

I sista matchparet Paraguay–Spanien finns bara en favorit. Frågan är om Torres äntligen skall hitta rätt eller om Villa får fortsätta panga in målen. Roligt att Paraguay kommit ända hit, men inte kan de väl ändå lyckas överraska Spanien?

Gissningar:
Holland–Brasilien: 0–1 efter förlängning
Uruguay–Ghana: 2–0
Argentina–Tyskland: 2–1
Paraguay–Spanien: 0–1

Taktikpalaver före avspark

Harald spelar numera nästan alltid som mittback, och han tar sin uppgift som försvarare på allvar. Positionen som mittback verkar passa honom bra.

Harald som mittback

Under turneringens första dag spelade HIFK/White en match som de vann 4-1. Det går inte att ta miste på glädjen efter att Ricke satte in ett av målen.

Äkta glädje

I laget spelar även Anna, som imponerar stort. Här ser man henne ta hand om bollen medan hon lämnar ett par spelare efter sig liggande på gräset.

Anna i farten

Efter lyckad match med önskat resultat är det lätt att le. I morgon fortsätter turneringen med två matcher.

Vi är röd, vi är vit...

I vår familj är vi måna om att inkludera alla. Och om det är fotboll som gäller skall alla få vara med och spela. Beviset ser ni här.

Sagalita

Då alla lag varit i hetluften minst en gång kan man väl konstatera att Schweiz har stått för den största skrällen med sin 1–0-vinst över Spanien. Laget spelade taktiskt smart och även om Spanien hade sina chanser tycker jag att Schweiz förtjänade sin seger. Spanien har ju en fantastiskt framgångsfattig VM-historia – skall det faktiskt gå lika dåligt igen med Iniesta, Xavi, Torres, Villa & co i laget?

Besvikelsen med stort B har Frankrike stått för. 0–0 i öppningsmatchen mot Uruguay och 0–2 idag mot Mexiko är nog inte de resultat fransmännen hade tänkt sig. All heder åt motståndarna – mycket bra lag bägge två – men visst borde ju Frankrike ha kapacitet till mer än så här. Nu verkar det gå så att leken är slut efter gruppskedet.

En av de finare individuella prestationerna jag sett i årets VM är Vincent Enyeamas agerande som målvakt för Nigeria. Men trots många mäktiga räddningar har Nigeria åkt på två förluster och chansen till avancemang är ganska liten när laget tar sig an Sydkorea i sista gruppspelsmatchen.

När världens bästa spelare samlas till VM finns det gott om förhandsfavoriter. Många tippar Spanien som mästare, vilket inte är så långsökt med tanke på EM-framgångarna för två år sedan. Världsklass på mittfält och anfall, och inte precis dåligt försvar heller. Traditionellt ett land som haft all potential men inte lyckats när det gäller. Den här gången har man erfarenhet av att vinna också.

Tyskland är ett turneringslag utan like och månne inte tyskarna går långt igen i år, trots att ikonen Ballack saknas på grund av skada. Italien skall man heller aldrig räkna bort i sådana här sammanhang.

De sydamerikanska topplagen Brasilien och Argentina är såtillvida intressanta att båda leds av forna storspelare utan omfattande tränarmeriter. Speciellt i det argentinska laget har det stormat när det höll på gå riktigt illa i kvalet. Få se hur långt Maradona lyckas föra sina mannar.

Ett annat land som lidit av tränarsvårigheter är Frankrike. Att horoskopmannen Domenech fått styra och ställa så här länge är ett smärre under. Blir kul att se hur Blanc klarar sig när han tar över i höst.

Av de afrikanska lagen är det väl snarast Elfenbenskusten och Ghana som har en reell chans att gå långt. Algeriet kan överraska.

Och i Nordkorea kommer man väl att fira VM-guld fastän laget med största sannolikhet åker på tre brakförluster mot Brasilien, Elfenbenskusten och Portugal…

Min Unibet-euro går ändå till Holland med oddset 9.00. Holland har ett spännande lag i Sydafrika med Robben och van Persie i nyckelroller.

Storm i ett vattenglas kan tyckas. Kanske det, men väldigt onödigt i alla fall. Och tråkigt inte minst för spelarna själva som förstås står i centrum för alla spekulationer.

Truppen då? Inga större överraskningar där – Capello håller sig till gamla gardet. Målet vaktas av Green eller James, backlinjen består i den optimala öppningselvan av A. Cole, Terry, Ferdinand och Johnson, på mittfältet kämpar Gerrard, Lampard, Barry, J. Cole, Lennon och Carrick om fyra platser, och längst fram får Rooney antagligen i första hand sällskap av Crouch. Att Walcott inte rymdes med i det slutliga laget får väl klassas som en liten överraskning, men grabben har trots allt gått mycket skadad under det gångna året.

Förväntningarna på England är som vanligt skyhöga i öriket, men laget har några svaga länkar som gör att det känns optimistiskt att tro på stora framgångar. Ingen riktig stjärnmålvakt (inte ens ett givet förstaval faktiskt!), ingen av mittfältarna är riktigt hemma på vänsterkanten, och så ett anfall där lite för mycket hänger på Rooney. Men vem vet – vad som helst kan hända i en kort turnering när matcherna är få. Kanske Capello hittar en vinnande taktik och jag får äta upp mina ord…

Laget i sin helhet:

Målvakter:
Joe Hart, David James, Robert Green

Backar:
Jamie Carragher, Ashley Cole, Rio Ferdinand, Glen Johnson, Ledley King, John Terry, Matthew Upson, Stephen Warnock

Mittfältare:
Gareth Barry, Michael Carrick, Joe Cole, Steven Gerrard, Frank Lampard, Aaron Lennon, James Milner, Shaun Wright-Phillips

Anfallare:
Peter Crouch, Jermain Defoe, Emile Heskey, Wayne Rooney