Pythagoréerna, som fått sitt namn efter den grekiska filosofen Pythagoras, lanserade bland många andra begrepp också “sfärernas musik”. Med sfärernas musik syftade man på de harmoniska och musikaliska samband som band ihop världsalltet. Teorin har förstås sedan länge förkastats av vetenskapen.

I senaste nummer av Illustrerad Vetenskap, som jag prenumererar på, finns en artikel som genast fick mig att associera till Pythagoras begrepp. Den handlar om hur universum är fullt av ljudvågor, kosmisk musik. För en vetenskapsintresserad musikvetare är det verkligt intressant.

Så här presenteras artikeln i tidningen:
“Sjungande klot. Svarta hål som brummar. Stjärnor som spelar cello. ‘Universums musik’ har blivit ett riktigt örhänge bland astronomer, som genom att lyssna till det djupa mullret från kosmiska ljudvågor kan lära sig hur galaxer växer och hur stjärnor blir till.”

På Illustrerad vetenskaps webplats finns en hel drös länkar till artiklar om ämnet. Ta en titt på dem om det intresserar - mig intresserade det åtminstone!