I sista omgången gästade ManU Wigan medan Chelsea underhöll Bolton på Stamford Bridge. En seger skulle räcka för de röda djävlarna, och visst skötte de sitt jobb – 2–0 och festen kunde börja.

Kampen om titeln var jämn och lång och under vårens lopp har Chelsea varit aningen formstarkare. Men United lyckades trots allt hålla undan och kan nog av många skäl anses vara värdiga segrare. Målskillnaden +58 och Cristiano Ronaldos smått otroliga 31 mål visar att laget spelat anfallsglad och publikvänlig fotboll. Dessutom har laget för första gången på länge haft ett stabilt försvar i van der Sar, Ferdinand, Vidic, Evra och Brown.

Om ett par veckor har United chansen att förgylla säsongen och ta hem också Champions League. Laget möter Chelsea (surprise, surprise) i finalen. Dagsformen och hungern torde avgöra vem som firar i Moskvas natt.

Varför jag i första hand gör reklam för Launchy och inte Quicksilver? Nå, ett faktum är ju att Den Stora Majoriteten™ fortfarande använder Windows. Dessutom är Quicksilver betydligt mer känt bland Macanvändare än Launchy är bland Windowsanvändare.

The Red Devils har en hel laguppställning i sjukstugan men ångar på trots det. Igår fick två unga löften, backarna Gerard Piqué och Danny Simpson, chansen att visa vad de går för. Båda skötte sig utmärkt, och Simpson gav t.o.m. en målgivande passning i sin debutmatch.

Pausen för landslagsmatcher kommer lämpligt för Sir Alex Ferguson och hans mannar. Nästa ligamatch går av stapeln den 20 oktober, då kanske med Vidic, O’Shea & co på planen igen.

De regerande mästarna var ovanligt verksamma på spelarmarknaden i sommar. Kring 80 miljoner pund bytte ägare då Owen Hargreaves, Anderson, Nani och Carlos Tevez flyttade till Old Trafford. Hargreaves har redan i många år visat vad han går för, medan Anderson och Nani är mer oprövade kort. Tevez, vars övergång blev historisk på grund av oklarheter om vem som egentligen ägde hans spelarrättigheter, är ett mycket intressant namn som förhoppningsvis kommer att synas rätt ofta i målgörarlistorna.

Värt att notera är också att Ole Gunnar Solskjær i tisdags meddelade att han avslutar sin karriär. Den sympatiske norrmannen har drabbats av knepiga knäskador under de senaste åren, och trots flera comeback-försök lägger han nu skorna på hyllan för gott. Solskjær minns man kanske bäst för hans övertidsmål i den legendariska Champions League-finalen mot Bayern München 1999. 2–1-målet gav Manchester United titeln “Europas bästa klubblag” för andra gången i lagets historia.

Beckham har sagt att den gångna säsongen har varit hans tyngsta någonsin, och det är lätt att förstå varför. På hösten blev det sparsamt med speltid, i januari blev han helt utfryst av tränaren Capello då kontraktet med Los Angeles Galaxy blev klart, och McClaren valde andra spelare framom ex-kaptenen Beckham i engelska landslaget.

Ändå gjorde Beckham sitt yttersta och lyckades faktiskt återvinna både Capellos och McClarens förtroende. Under våren har man sedan kunnat se spår av den Beckham som vann den legendariska trippeln med Manchester United. Motgångar blir styrka.

Nu är det då Major Soccer League och LA Galaxy som gäller för Becks. Kritikerna har redan hunnit förpassa honom till deltidspension, men själv försäkrar han att han inte tänker trappa ner – snarare tvärtom. Om han faktiskt fortsätter med samma takter lär McClaren nog ha svårt att peta frisparksfantasten ur landslaget i fortsättningen också.

I FA Cup-finalen och Champions League-semifinalen gick det inte lika bra. Efter en hyfsad 3–2-vinst på Old Trafford blev ManU totalt utklassat av AC Milan, som gick vidare till final och vann också den. I FA Cup-finalen på nya Wembley segrade Chelsea efter ett förlängningsmål av Drogba. Det blev alltså varken trippel eller dubbel för The Red Devils.

Säsongen i ett nötskal: United har visat att man fortfarande vet hur man spelar fotboll och vinner matcher. Laget har gjort bra ifrån sig under hela säsongen. Ett stort steg framåt jämfört med ifjol.

Sir Alex har troligen planerna klara för vilka spelare han gärna skulle se i rödtröjorna nästa år. Det är ingen större hemlighet att Hargreaves flyttar från München till Manchester. Och en klinisk målgörare skulle gynna Rooney, som inte riktigt lyckades hitta storformen i år. Rooney är alltid som bäst när han flankeras av en annan anfallare.

Nästa säsong kommer flera lag att vara med och kämpa om platsen i solen. Liverpool storsatsar på transfermarknaden i sommar och Arsene Wengers unga Arsenal kommer att vara ett år mognare än i år.

I praktiken behöver Chelsea kamma hem sju poäng mer än United under säsongens sista matcher för att vinna årets upplaga av Premier League. Uniteds något otroliga målskillnad (+50 mot Chelseas +35) gör att jämna poäng vid säsongens slut sannolikt räcker för Manchesterlaget.

Nyckeln till framgång heter vinster på löpande band. Nuförtiden har man inte råd att förlora fler än fyra–fem matcher av 38. Annars finns det garanterat något annat lag som placerar sig bättre i tabellen.

The Red Devils har i år varit ruskigt starka på alla områden. Försvaret har hållit tätare än på många år och i anfallszonen har man inte bara skapat chanser utan också utnyttjat dem. Detta trots att Rooney inte har visat toppform på länge och många av hans kolleger har gått skadade.

En som däremot har klarat sig fantastiskt bra är Cristiano Ronaldo. Den sköndribblande portugisiske divan har verkligen överträffat alla förväntningar. I somras var engelsmännen beredda att sparka ut honom ur landet efter hans eskapader i VM-matchen mellan England och Portugal. Nu möts han i hela landet av stående ovationer för sina finter. Givetvis finns det också de som ogillar Ronaldo, mest pga. hans teatraliska förmågor. Och visst har de rätt. Men dribbla och göra mål – visst kan han det också.

Manchester United jagar de facto framgångar på tre håll: Premier League, FA Cup och Champions League. Skall Ferguson igen lyckas med det omöjliga? Det var ju den oförglömliga våren 1999 då United fixade full pott på inte minst Bayern Münchens bekostnad.

Operativsystemet är ju datorns hjärta vad gäller mjukvaran. Därför är det viktigt att det fungerar så bra som möjligt. Alla program man använder “lyder” direkt under operativsystemet, som i sin tur kommunicerar med hårdvaran.

Av de tre ovannämnda är Windows XP den äldsta bekantskapen för mig. Säga vad man vill om stabilitet i Microsofts produkter, men enligt min erfarenhet överträffar XP sina föregångare på den punkten. Visst råkar man på en blåskärm nu och då, men inte alls lika ofta som i t.ex. Windows 98.

Mitt Windows XP-skrivbord pryds av knattarna.

Mac OS X är mycket “in” just nu, precis som Apples övriga produkter. Apple har en lång historia i Microsofts skugga, men nu börjar nya strategier och påkostad marknadsföring ge största konkurrenten gråa hår. OS X får ofta beröm för att det är vackert och tar man ett titt på Microsofts nya Vista är det inte svårt att se vad som har fungerat som förebild… Det bästa med OS X är ändå säkerheten (inga virus!) och stabiliteten. Det säger väl någonting att jag hade min bärbara dator på i 65 dagar i streck – och då var jag tvungen att starta om maskinen efter en systemuppdatering.

Mitt Mac OS X-skrivbord är än så länge det tråkiga standardskrivbordet.

I många år har jag följt med Linux och emellanåt slängt in en installation på ett hörn av hårddisken för att testa senaste nytt. Ubuntu Linux är ett försök att skapa ett användarvänligt Linux, och visst har man kommit ganska långt. Men ännu är det något som saknas. Det skall t.ex. inte behövas flera timmars sökande på internet för att få ljudet att fungera rätt. En stor del av problemen i Linux beror på att tillverkare av grafikkort, ljudkort och andra komponenter inte vill ge ut den information som utvecklarna behöver för att bygga in stöd för komponenterna i Linux. Men också i övrigt får man nog ännu jobba på användarvänligheten för att nå Windows och OS X nivåer.

Se föregående bildtext…

Jag har lekt med tanken att övergå helt och hållet till Mac, men tillsvidare håller jag nog också Windowsburken kvar. Om ett år är situationen kanske en annan.

Majoriteten av finländarna tror att klimatförändring är verklig och att den till stor del orsakas av människan. Sedan finns det de som menar att forskarna har fel och att klimatet inte alls blir varmare eller att uppvärmingen beror på naturliga orsaker.

Det stora problemet är givetvis att vi inte har tillräckligt mycket data att utgå ifrån för att säkert kunna säga vem som har rätt. Koldioxidutsläppen orsakade av människan började för ungefär 200 år sedan. Det är ingenting i jordens tidsskala. Därför är det svårt att avgöra om en höjning av jordens medeltemperatur beror på de ökade koldioxidutsläppen eller om den bara råkar sammanträffa med dem. Samtidigt kan man inte bara påstå att klimatförändringar är naturliga och att det hela inte är något att bry sig om. Aldrig förr har ju människan orsakat sådana här mängder koldioxidutsläpp!

De flesta forskarna är ändå eniga om att det finns en risk för klimatförändring och att förändringen beror på koldioxidutsläppen. Klimatmodellerna ger resultat som stämmer bättre överens med verkliga mätningar om koldioxidutsläppen tas i beaktande än om de lämnas bort. Ett annat argument är att andra faktorer, t.ex. variationer i solens strålning, inte räcker till för att förklara temperaturökningen.

Tyvärr är det enda sättet att få ett säkert svar att vänta och se. Tills dess måste vi göra vårt yttersta för att ge ett så tillförlitligt svar som möjligt. Frågan är alltför viktig för jordens och människans framtid för att kunna glömmas bort, må skeptikerna säga vad de vill.