De profundis » sonja

Sakletare

sonja — Mon, 17 Dec 2007 18:37:38 +0000

Ena dagen är det en bit av en käke, en annan dag två rostiga järnbitar och på köpet får man lite ditt och datt. Detta kan säkert gå under benämningen arkeologi på mikroplan. Operationen utförs i första bästa sandlåda och man gräver helt enkelt så djupt att man stöter på något trevligt att pryda fönsterbrädet med. Jag är glad att Harald har ett eget fönsterbräde, måste kanske inte tillägga att vi har lite olika åsikt om vad man pryder fönsterbrädet med. Vad är Marimekkoljusstakar mot ett käkben med två tänder?

Tillsammans i soffan en stund…

sonja — Tue, 03 Oct 2006 15:18:54 +0000

Jag är trött. Vi har just sett på Buu-klubben. Jag hämtade barnen först fyra från dagis, det är så sent. Men jobbet behövde mig till fyra. Livet är annorlunda nuförtiden. Att bänka sig mellan älsklingsbarnen då Buu-klubben kommer känns förvånansvärt viktigt. Nu skall vi leka gömma sak och förbereda kakelugnen för vinterns ihärdiga eldande.

Spatserar i skog

sonja — Sun, 17 Sep 2006 18:16:06 +0000

Solen skiner. Skogspromenadsplaner smids. Sonja, Sebastian samt småbarnen sätter sig i styrdonet och spetsar sig för skog. Snart står skogen inom synhåll och sällskapet strövar sedligt över stock och sten. September strålar som sällan. Skogen susar sällsamt skön serenad. Svampar som soppar, skivlingar eller stenmurkla förblir samtalsämne medan smågnagare som smaskar stora kottar sällar sig till skaran av söta strövare. Småleende småttingar stövlar stigen fram och suckar sällan. Seniorenas steg stöds av stavar. Sverigeblomster och sidensvansar ses av skarpsynta ögon. Stegen styrs in på slumpmässig stig. Snart sätter sig sällskapet i skogsdungen och smulpaj smakar sött och smaskigt. Syskonen stenklättrar och skrattar, de stora smuttar sömnigt söndagskaffet. Solens strålar söker sig så sorglöst på skimrande spindelnät. Skön siesta.

Solbruna ben?!?

sonja — Fri, 15 Sep 2006 14:23:26 +0000

7,3 visade termometern imorse. Så tji fick jag. Det finns alltså hopp om att få en september som motsvarar minnenas och barndomens. Fick plocka fram strumpbyxor att ha till jeanskjolen. Därav Lillebror slående kommentar “nämen mamma, vad har du satt på dig för ben???”. Då jag förklarade att det är mina ben iklädda strumpbyxor såg han minst sagt skeptisk ut. Efter en stund vågade han sig på att peta lite på de mörkbruna benen och konstaterade “det är faktiskt riktiga ben”. Detta skedde naturligtvis på daghemsgården.

Klockan visar sen eftermiddag och jag skall snart bege mig tillbaka till skolan. Fredagkväll! Men nej jag ska inte rätta matteproven trots att de ligger och väntar på katedern, jag ska träffa kollegerna, äta gott och ha spelkväll. Låter skoj om du frågar mig, må så vara att det är i skolan.

Trevlig helg till dig med.

Om vårt språk

sonja — Thu, 14 Sep 2006 12:13:59 +0000

Godnattsagan jag läste för pojkarna här om kvällen innehöll ord som konspiratoriskt, diminutiv och rafistulerat. Det är Tove Janssons “Skurken i Muminhuset” jag talar om och Lilla My som “är specialist på ovanliga ord”. Igår var jag på en kurs och fick där veta att Claes Andersson säger att en god skrivare bör undvika krångliga ord. Många av hans råd var även i mina öron goda råd men just detta gjorde mig lite fundersam. För om ingen använder dessa “krångliga ord” glöms de ju bort, och det vore ju tråkigt. Basse är i detta avseende rätt lik Lilla My, specialist på ovanliga ord alltså. Han använder dem i sitt dagliga språk vilket gör att de inte känns fullt så ovanliga i vårt hus. Okej den dagen Artur frågar vem som rafistulerat i vardagsrummet, kommer jag nog att bli lite häpen, tror jag.

Hur räddar jag vår värld?

sonja — Thu, 14 Sep 2006 12:02:16 +0000

Indiansommar. Septembersol. Minns att det var så här varmt även förra året och ändå känns det på nåt sätt fel. Var är barndomens regn och rusk, var är ylletröjan och paraplyet? Mig veterligen syntes de i september redan när jag var en tösabit, det är så jag minns det. Jag vet att det kommer och jag gillar värmen, kyla hinner vi uppleva ändå, jag vet. Men ändå, nånstans kommer tanken på att allt inte står rätt till. Är det växthuseffekten och allt “detdär” som påverkar. Det skrämmer, för det är så stort. Och så känner jag mig så liten, så otillräcklig. Nere i hörnet på min dator har maken lagat en väderleksrapport, just nu i Åbo: +22 C (den lilla bollen före C:et får ni föreställa er för den finns inte på mitt tangentbord). SÅ varma var inte ens mina barndomssomrar….

I väntan på Stålkvinnan

sonja — Tue, 12 Sep 2006 15:11:07 +0000

Knaprar järn varvat med apelsiner. Det lär ska vara bättre. Äter C-vitamin mot tröttsam förkylning. Inväntar under. Känner mig nästan sjukare nu än före anemi-diagnosen. Järnet skall ätas två timmar efter senaste måltid och sedan får man ytterligare inte äta på två timmar. Fyra timmar utan mat!!! Som sagt känner mig svagare än innan diagnosen. Dessutom skall jag äta två piller till dagen. Klarar man sig på bara dessa järnpiller? Kom igen, ge mig en kofot av järn i stället! Måste berätta mammas ursöta lapsus här om dagen. Vi skulle på lunch till henne och hon undrade vad vi vill äta. Efter en viss tids funderingar kom vi fram till att fisk vore gott, “bra då åker jag till K-rauta (järntillbehörsaffär för de oinvigda, K-butiken skulle ha varit korrekt för där får man mat) och ser vad de har” svarade mamma. Hon är så omtänksam!
Blodprovsresultaten visade inte orsaken till anemin, keliaki var det dock inte. Har en remiss till sjukhuset att vänta sa läkaren. Som sagt väntar på under, väntar på den dag jag vaknar och känner mig som Stålkvinnan själv. För det är väl så det ska vara då man har något järn i sig? Hoppas!

Tre millimeters-flygplan

sonja — Wed, 06 Sep 2006 19:50:29 +0000

Vi har städat huset idag. Nystädat hus kommer högt på top 10 listan. Man känner sig duktig och det är mysigt med tända ljus och krypa-upp-i-soffan-med-filten-känslan. På köksbordet står en äppel-lingonpaj. Fick föra halva pajen till grannen för de sura lingonen föll inte barnen i smaken, marängen ovanpå gick an. Harald som experimenterar och forskar i än det ena än det andra har en förkärlek att samla saker. Idag överraskades det nystädade golvet av tusentals små flygplan som singlade ut ur fickorna på jeansen, björkfrön kan inte börja växa i jeansfickor trots att de vattnats i tvättmaskinen. Bara så ni vet.

Den lille samlaren:

På hugget

sonja — Thu, 31 Aug 2006 14:58:51 +0000

Kommer plötsligt på en massa saker att blogga om, därför kommer det nu tre på raken. Måste berätta om Harald som blivit fotobiten, eller för att uttrycka sig som femåringen själv “jag är bra på att fota, lika bra som Henrik“. Så akta dig Henrik, det kan hända att han hinner publicera sina alster i National Geographic före dig. Å andra sidan är även hans bilder något abstrakta. Stolt mamma förevisar här en bild av vår husgavel och ett självporträtt (klicka med musen på bilderna för att få dem större). Temat för bilderna kunde exempelvis vara “efter regn”. Bilderna är alltså tagna av Harald. Var så goda: