Nu är det här igen, halarfolket. De vaknar ur sin dvala ett par veckor före Valborg och syns överallt i gatubilden. I de mest färggranna färger och med utbytta byxbuntar springer de omkring på stan. En del försöker sig på att sälja Äpy, en teknologprodukt som har sålts sedan 1948. I år har de satsat på litet design, och kallar sin produkt “Finnish Design Äpy (2007)”. En liten anspelning på det kommande toppuniversitetsprojektet kanske… I alla fall har de haft samarbete med bl.a. Artek och IVANAHelsinki. Teknologhumor inför Vappen varje år…

Hursomhelst, jag förstår mig inte riktigt på halarkulturen ändå. Hellre köper jag en laptop eller en resa, än att jag sätter ut 1000 euro på en halare (alla tygmärken man måste köpa och sy fast på den). Idén ursprungligen har säkert kommit från teknologhåll också den, men då var säkert idén att man fick sponsorlogon till halaren, inte att man betalade skjortan för att få halaren. Nu finns halarna i så gott som alla fakulteter vid alla högskolor.

Det finns naturligtvis positiva sidor med halarna också. De är stryktåliga, håller regn, smuts och vind, och man behöver inte bry sig om att de är skitiga eller gröna av gräs. Och sedan kanske de är lite personliga också, möjligtvis. Och sedan kan man ta sig lite friheter under vårfestligheterna. Poliserna och securitasvakterna ser antagligen mellan fingrarna om det är en representant av halarfolket som går omkring på stan med en flaska skumppa.

Dagens Stbl (Studentbladet) ägnar en stor del av sitt nummer åt halarna, vars ryggsidor är fotograferade och förklarade i tidningen. Läs själv. Glada vappen!

www.stbl.fi

Rubriken härstammar från ett uttalande av en trogen His Master’s Noise-fantast som har följt med körens verksamhet i 7-8 år. Så det är inte så litet sagt med andra ord. Men så fungerade det mesta faktiskt jättebra denna gång. Koristerna var fulla av entusiasm, självförtroende och välinövade stämmor, själv upplevde jag att jag hade koll på alla sånger, på bandet och insatserna. Och pricken på i:et förstås Frank Ådahl som tillförde det där lilla extra till gospelkonserten.

Det var mycket som passade in på gospelkvällens rubrik: Another level. Förutom att åhörarna fick lyftas av en klang som fyllde Tempelplatsens kyrka fick de ta del av Franks tal / predikan och egna sånger. Kören själv nådde också nya höjder i och med de solistmikrofoner som koristerna fick dela på och sjunga i parvis. Ett djärvt drag eftersom majoriteten av koristerna aldrig sjungit i mikrofon tidigare och sedan gör man det första gången på konsert! Koreograf-Niina hade också satt sprätt på kören på ett mycket bra sätt. Gospel är också rörelse, och kören rörde sig naturligt i låtarna. Another level på många plan alltså. Tästä on hyvä jatkaa…

För den som vill läsa mera kan jag hänvisa till herr Mickelssons sida och till pod.fi där ett kort inslag från lördagens konsert finns publicerat.

Körens hemsida kan naturligtvis också besökas, och vi börjar igen i aug-sept 2007 efter ett välförtjänt sommarlov

Tack kören för i år!

Snart är det riksdagsval i landet, närmare bestämt på söndag 18 mars. Jag har tänkt förhandsrösta eftersom jag kommer att vara i Vasa under veckoslutet. Det är inte så svårt att välja vem jag röstar på. Det skall vara en grön eller svenskspråkig kandidat, så långt är saken klar. Och jag tror att jag också redan vet vem det lutar emot.

Miljöfrågor, Helsingfors-Sibbo-politik, studieförhållanden och social välfärd dominerar mina bedömningsgrunder för val av kandidat. Det får dessutom gärna vara en kandidat som har realistiska chanser att faktiskt komma in i riksdagen. Vanligtvis brukar jag inte tänka så, men av någon orsak anser jag detta denhär gången.

Jag har funderat hur mycket de olika valmaskinerna påverkar människors beslut. I verkligheten är det väldigt många kandidater inom några procentenheter, många som verkar väldigt olika. Men ser man det som riktgivande, och sedan faktiskt bekantar sig med de kandidaters hemsidor som dyker upp så är väl valmaskinen en ganska bra uppfinning.

Få se om Vanhanens affärer har påverkat finländarnas åsikter om honom eller inte. Eller kommer någon annan att träda in som ny statsminister.

En del har naturligtvis hänt sedan sommaren… Jag börjar inte räkna upp allt här i bloggen, det får ni fråga mig eller så kommer ett och annat fram efter hand. Men några saker kan ju nämnas trots allt.

SARAH Min flickvän sedan augusti ifjol. Vi tillbringade julen på La Gomera (Kanarieöarna)

SOUND OF MUSIC Varit med om att uppföra klassiker-musikalen på Svenska Teatern. His Master´s Noise-korister deltar. Premiär 26 jan.

MATTEUSPASSIONEN Lyran och Akademen övar intensivt för att uppföra Bachs storverk med finlandssvenska solister och Barockorkestern Opus X i Johanneskyrkan på Palmsöndagen 1 april.

Kort och koncist, men ändå en start på något. Skall för n:te gången lova att blogga lite mera igen. Så att inläggen någon gång också blir intressanta och spontana, inte lägesrapporter… Hej så länge!

Om ca en vecka skall jag börja som skolassistent i Lönkan. Dessutom kommer jag att hålla två gymnasiekurser i Kyrkohistoria. Så det blir en hel del skolbänk för min del i år. Vid sidan av det och körmusik skall jag börja med seminarium vid uni, och alltså småningom göra mig färdig (2 år eller så).

Så det var då ett litet inlägg, efter en rätt så lång paus…

På alla sätt var det en trevlig uppsättning med färggranna dräkter och sagostämning. 4 föreställningar är ju inte så mycket, men ändå någonting. Och projekt som dessa är alltid trevliga att göra.

Ännu bättre gick det ändå torsdagen 7 april då Ebbe tog hem segern i den prestigefyllda kvartettävlingen Chivas Regal 2005 som gick av stapeln på Laulumiehet. Ebbe vann faktiskt tävlingen också år 2001 så vi har nu “två inristningar i pokalen”. Standarden var också här rätt hög, och domarkollegiet som bestod av Markus Castren och Hannu Apajalahti från Sibelius Akademin, gav också övervägande positiv kritik. Mikael Svarvar fick också plus för sitt arrangemang som utnyttjar hela registret hos kvartetten.

Vi har märkt att kvartetten behöver dessa tävlingar för att öva in ny repertoar och för att öva “med kniven på strupen”. I dessa tävlingar sjöng vi alltså September av Earth, Wind & Fire och Lullabye (Goodnight, my angel) av Billy Joel. Nu skall vi försöka arra litet själva också, bara tiden skulle räcka till. Men kvartetten tar nu litet paus för slutet av våren. Bara så mycket att vi har nya sånger till sensommaren och hösten.

Turnén bestod av konserter i Trefaldighetskyrkan i Vasa och i Nykarleby kyrka. Vi hade sammanlagt ca 600 besökare så det måste man väl vara nöjd med. På lördagen uppträdde vi tillsammans med Sofie Björkgren-Näses kör Blessed Mess och på söndagen uppträdde vi ensamma i Nykarleby.

Kören togs väl emot på alla ställen. Det bjöds på övernattning, mat och te och vänliga ansikten. Och trots att vi övade och sjöng så gott som hela lördagen och hade uppträdande ännu på söndagen, så hade vi bokat in en tur till Tropiclandia för att bada och basta. Alla simmade också ut i utebassängen. Under kalla vintermånader kan något sådant ske bara i nordiska länder…

Jag upplevde att koristerna hade roligt och lärde känna varandra litet bättre igen. Nu är det kul att igen se fram emot och planera nya utmaningar för kören.

I år blev det lite historieböcker om Axel Oxenstierna, en historisk kokbok, två kronologier över 1:a vk och 2:a vk, Alf Henrikssons mastodontverk Sveriges historia och ett helhetsverk över Finlands konsthistoria. Alltså historieböcker för hela slanten. Surprise surprise…

Sedan har jag faktiskt också beställt och fått den nya upplagan av Diabeteskirja, också den “facklitteratur” för mig som diabetiker. Få se om det är mycket som har gått framåt under de senaste åren. Jag har inte på några år fått Diabetestidningen, men även det är nu fixat. Om det skulle betyda litet bättre koll på sockret….

Körprogrammen går vidare. Nu gäller det att hitta musiker och repertoar för Noisens Österbottenresa, konsert i Trefaldighetskyrkan i Vasa 29.1. Repertoarfrågor gäller det också i Akademen, eftersom vi planerar en skiva och en USA-resa. Och i Sibbo Sångarbröder som skall spela in och ge ut sin första CD-skiva. Inbandningsdatumsmöjligheterna är i verkligheten ganska få och måste prickas in. Eiköhän sekin onnistu. Kanske det är dags för Noisen att också ge ut en skiva snart, nåja om något år kanske.

Nu gäller det bara att också infria litet nyårslöften, dvs att ibland skriva in LEDIGT eller VANDRING eller MIDDAG i kalendern och inte fixa något annat just då. Jag är tacksam över att en planerad kusinträff faktiskt verkar bli verklighet inkommande lördag. Tackar för inbjudan!