Jag vet inte om det berodde på de höga förväntningarna, lagens trötthet eller rädsla för att förlora, men matchen blev inte riktigt den gastkramande upplevelse som jag hade tänkt mig. Fram till i går kväll hade jag inga som helst tvivel på att Tyskland kunde klara av Spanien. Men efter de första tio minuterna såg man redan vartåt det barkade. Tyskarna hade stora svårigheter att ens komma över halva planen, för att inte tala om området framför Spaniens mål. Spaniens mittfält med Xavi och Iniesta knockade fullständigt Tysklands dito. Schweinsteiger som varit verkligt vass offensivt under tyskarnas tidigare matcher var tvungen att försöka hålla koll på Sergio Ramos och kunde inte göra mycket i anfallsväg. Klose såg mycket ensam ut, medan Villa hade starkt stöd av de sina.

Det är väl snarast ironiskt att Spanien gjorde matchens enda mål på en ”tysk” situation. Efter Spaniens första långa hörna nickade Carles Pyuol in bollen med en otagbar fullträff. Tyskland försökte och försökte, men åstadkom sist och slutligen ganska lite vid Casillas mål. En helt rättvis seger för Spanien.

Nu väntar turneringens två sista matcher. Mitt ”experttips” är att Tyskland slår Uruguay i bronsmatchen. Trots sydamerikanernas stora hunger efter framgång kommer Nationalelf att vara för svåra att slå. När det gäller finalen är det lite svårare. Både Holland och Spanien har hela tiden blivit bättre under turneringen. Efter gårdagens spanska uppvisning misstänker jag ändå att spanjorerna lyckas ta hem pokalen. Vi får se ur det går. Allt är bäddat för ett spännande veckoslut!

Därefter blev det utdelning av kämpapriser, diplom och medaljer.

Harald hämtar sitt kämpapris

Den ivriga juniorhejaklacken fick en hedersuppgift i att dela ut diplom och medaljer åt båda HIFK-lagen.

Artur och Leia delar ut diplom och medaljer

Vi hade riktigt roligt och hela familjen njöt av fotbollssemestern för fulla muggar.

Fotbollsfans

Ricke sparkar hårt

Harald avfyrar ett skott

Dagen bjöd även på annan underhållning. Laget följde med VM-matchen mellan Argentina och Tyskland, och därefter hade vi picknick och match mellan föräldrarna och barnen.

VM-match

Den andra dagen började inte lika trevligt som den första. HIFK/White mötte ett av VPS lag, och orkade inte riktigt hålla jämna steg med dem trots en pigg och jämn inledning. Slutresultatet blev turneringens största förlust, 1-6.

Harald som kapten

I en tajt närkampssituation fick Harald bollen i magen och fick gå vila en stund vid sidan av spelplanen.

Harald skadad

Det mest minnesvärda från matchen var nog ändå domaren, som verkligen var sin uppgift mogen. Han förklarade alltid för spelarna varför han blåst av spelet, såg till att de var hövliga med varandra och knöt till och skosnören då det behövdes.

Full service

I dagens andra match spelade HIFK/White mot ett annat av VPS lag. Det var en betydligt jämnare drabbning, som efter många nära-ögat-situationer slutade 0-0. Harald spelade som vanligt mittback, och stoppade flera gånger motståndarnas anfall med sina lyckade glidtacklingar.

Harald glidtacklar

Taktikpalaver före avspark

Harald spelar numera nästan alltid som mittback, och han tar sin uppgift som försvarare på allvar. Positionen som mittback verkar passa honom bra.

Harald som mittback

Under turneringens första dag spelade HIFK/White en match som de vann 4-1. Det går inte att ta miste på glädjen efter att Ricke satte in ett av målen.

Äkta glädje

I laget spelar även Anna, som imponerar stort. Här ser man henne ta hand om bollen medan hon lämnar ett par spelare efter sig liggande på gräset.

Anna i farten

Efter lyckad match med önskat resultat är det lätt att le. I morgon fortsätter turneringen med två matcher.

Vi är röd, vi är vit...

I vår familj är vi måna om att inkludera alla. Och om det är fotboll som gäller skall alla få vara med och spela. Beviset ser ni här.

Sagalita

I dagens högeffektiva värld kan man väl knappast kosta på sig att sitta sysslolös en hel timme varje dag. Så jag brukar använda tiden till att lyssna och se på podsändningar med gPodder på min N900. De här programmen följer jag för tillfället med:

• Språket i P1
• TEDTalks
• pod.fi
• Search Engine
• The Phones Show
• All About Symbian Insight

Mest varierande av programmen är TEDTalks. Av de TEDTalks jag hört den senaste tiden är det intressantaste William Lis föredrag om att förebygga cancer genom sin diet. Kolla in det!

Jag tar gärna emot tips på bra podsändningar att kolla in under mina resor till och från jobbet. Vad brukar ni lyssna eller se på?

Vår första tanke när vi insåg att bilen inte skulle gå att rädda var naturligtvis att köpa en ny. Men efter att ha tänkt lite mer på saken började vi lockas av tanken på att pröva på ett liv utan bil. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att göra ett försök. Vi sålde det som var kvar av bilen, köpte ett energisnålt kylskåp för pengarna och började förbereda oss på allt som det bilfria livet kunde tänkas föra med sig.

Man måste ju nog erkänna att det finns rätt många situationer där en bil skulle kännas välkommen. Körande till fotbollsträningar och -matcher, storhandlande och liknande är betydligt mer komplicerat nu än tidigare. Å andra sidan bor vi i landets tätast befolkade del, med all service på rätt nära håll och en förhållandevis väl utvecklad kollektivtrafik. Egentligen är en bil inget måste för oss, den skulle bara underlätta vardagen – ibland.

När det kommer till kritan tycker jag trots allt att de positiva sidorna av det bilfria livet överväger. Vi sparar hundratals euro varje månad på att inte behöva amortera billån, betala försäkringar och tanka dyr bensin. Vi slipper bli irriterade över att inte hitta parkeringsplatser. Och då när det blir riktigt omöjligt att klara sig utan bil kan vi till all lycka låna av släkt eller vänner.

Det viktigaste av allt är ändå att vi slipper ha dåligt samvete över nedsmutsning, koldioxidutsläpp, trängsel på vägarna och allt annat som privatbilismen för med sig. Jag hoppas att vi klarar oss länge till utan egen bil. Och om/när vi köper en skall det vara en elbil eller åtminstone hybrid!

Det här inlägget har kommit till som en del av kampanjen Blog Action Day ‘09, som den här gången har den globala uppvärmningen som tema.

Nu är det inte så att Helsingfors i sig skulle kännas som en främmande plats för mig. Känslan av att vara turist har mer att göra med vad jag har gjort – och hur. Det normala för mig är att ha en massa ärenden att uträtta på kort tid, och därför springa från ett ställe till ett annat. Nu har jag istället haft tid att ta det lugnt och bara låta dagarna bli som de blir. Ta spåran till Brunnsparken utan någon annan anledning än att det är där som stadens godaste glass finns. Återvända till samma ställe några dagar senare för att spela minigolf. Välja andra rutter än de vanliga, och gå in i obekanta butiker bara för att de ser intressanta ut. Åka till Sveaborg på en dagsutflykt med picknick. Sådant som man gör när man turistar, alltså.

Vad jag egentligen vill ha sagt är väl helt enkelt att det är skönt med semester. Och synd att den snart är slut.

För att anlägga en kökspsykologisk infallsvinkel på bloggtorkan så tror jag att mitt dåliga samvete över den eftersläpande svenska översättningen av WordPress gjorde det svårt för mig att blogga överhuvudtaget. Blotta åsynen av alla oöversatta eller bristfälligt översatta textsträngar i WP fick mig att gå i lås. Tack vare WP-Support Sverige, som tog över arbetet med den svenska översättningen för ett antal månader sedan, kan jag nu igen använda WP med gott samvete.

I övrigt då? Under ett år hinner det hända en hel del, för mycket för att skriva i ett blogginlägg. Eftersom jag strävar till att skriva korta inlägg tänker jag återkomma till det gångna årets händelser i senare inlägg.